Den ursprungliga släkutredningen kom till som en biprodukt av att biskop Johannes Terserus (1605–1678) planerade en historisk-geografiska skildring av Österbotten. Insamlingen av materialet till detta under en inspektionsresa 1658–1678 till Österbotten gav honom ett genealogiskt källmaterial av vilket framgick de österbottniska prästernas komplicerade släktskapsförhållanden och deras härstamning från Erik Ångerman. Terserus ville göra en liknande utforskning av denna finlandssvenska släkt som Johan Bure några år tidigare hade gjort av Bureätten, och inkluderade därför både manliga och kvinnliga släktled. Terserus manuskript trycktes aldrig, utan kopierades för hand. Det bearbetades och utökades sedan av flera österbottniska präster (bl.a. Martin och Gabriel Peitzius, Petter Niklas Mathesius, Jakob Falander, Johan Westzynthius, Karl Rein, E.J. Frosterus och Nils Lagus) innan verket till slut utgavs 1850 under namnet Genealogia Sursilliana av Elias Alcenius, kyrkoherde i Lappfjärd.

Verket (andra faksimilutgåvan utk. 1960) omfattar 14 generationer ättlingar till Ångerman och berör omkring 400 släkter.

1971 utgavs genom Koneen Säätiös försorg en finskspråkig reviderad sammanställning (red. Eero Kojonen) under namnet Sursillin Suku. Det ursprungliga verket anses i stora stycken vara felaktigt och missvisande och bör inte användas som referens i släktforskning.

För närvarande finns ingen digitaliserad form av någon av verken tillgänglig på nätet. Flera tillägg och rättelser till Sursillin Suku finns dock publicerade av Genealogiska samfundet i Finland, t.ex:

www.sursill.net/Sursill_korj1.pdf
www.sursill.net/Sursill_korj2.pdf
www.sursill.net/Sursill_korj3.pdf
www.sursill.net/Sursill_korj4.pdf
www.sursill.net/Sursill_korj5.pdf