Enligt husförhöret från 40-talet var Per Erik dömd "till lifstids Fästning på Malmö [slott?]", men husförhöret från 60-talet säger: "Dömd till fästning för poströfveri, benådad efter vistandet därstädes i 10 år, 1854".
De fick efter hans återkomst ytterligare ett barn, och han titulerades nu "arbetskarl" eller "arbetare". Några år senare flyttade de till en annan adress inom staden.
Dottern Charlotta Carolina, som var sista barnet som bodde kvar hemma, fick "understöd af Stockholms fattigvård" efter att hon en tid på 70-talet vistats där. Hon dog på julafton 1883 av kronisk njurinflammation ("Nephritis Chronica"), 36 år gammal.
Båda två dog med några månaders mellanrum av ålderdomsbräcklighet i början av det nya seklet.