Adliga ätten STÅLHANDSKE I VÄSTERGÖTLAND (Nr 66) +

Adlad 1565 14/8, introd. 1625 (1655); utdöd. 

Ätten Stålhandske uppgives hava blivit introducerad 1625, men namnet förekommer första gången i
ridderskapets och adelns protokoll år 1632, då ätten upptages i förteckningen över »Sääten eller
ordningen på Ridderhusedt» under nr 66. Ej heller under de följande riksdagarna före 1642 synes någon
ättemedlem vare sig av nedanstående år 1565 adlade eller av den i Finland 1574 och 1578 adlade ätten hava
infunnit sig. Före 1642 har dock generalen Torsten Stålhandske låtit uppsätta sitt vapen i riddarhussalen.
Det torde således icke råda tvivel om så mycket mindre som generalen är upptagen, visserligen under
oriktiga förutsättningar, på riddarhusstamtavlan å adliga ätten nr 98 ?att han och den ätt, som han
representerade, då ansetts hava varit introducerade, ehuru, såsom framgår av lantmarskalkens yttrande vid 1643
års riksdag (se ätten Stålhandske, nr 98), det vid lottkastningen 1625 ätten Stålhandske tillfallna numret 66
avsetts för den finska ätten. General Torsten Stålhandske, som på grund av bortovaro i kriget icke kunde
hävda sina rättigheter, avled redan följande år (1644) i Tyskland. Vid nästpåföljande riksdag 1647
»inlevererade» hans kusin Torsten Jespersson Stålhandske »en supplication emott Henrich Flemmingz mågh uthi
Finland (Johan Hansson till Sjölaks), såm ock kallar sig Stålhanske» och »uthi förre Rikzdag hade uppsatt
sitt wapn brede widh Generalens Torsten Stålhandskes wapn». Något avgörande i saken kom dock icke till
stånd vid denna riksdag. Vid riksdagen 1655 ingav Torsten Stålhandske den 12 mars ånyo »een supplication
om præferentzen med Stålhandskerne i Finland, som hafwa hwar sitt wapn; äre doch under een Numero»,
men lantmarskalken resolverade, »att effter den andre Stålhandsken nu är siuk och han inthet wore tillstädes
(och denne ännu inthet wore på Ridderhuuset intagen), måste han så länge hafwa dilation och inthet
förträda samme platz, som han sökte; eller till minstone afwänta hwad Kongl. Maij:tt her uthi förordnandes
warder». Redan följande dag kom dock Torsten Stålhandske »fram och begärde resolution opå sin begäran;
och blef slutet, att effter nu andre ährender wore att förrätta, skulle denne Torsten Stålhandske Jespersson
icke deste mindre blifwe der inne på sitt ställe, till dess sådant framdeles kunde blifwa debatterat och jämkat
dem emellan, effter alle af Ridderskapet erkände honom wara af Sörboo Stålhanskerne». Torsten Stålhandske
har således vid detta tillfälle blivit intagen på riddarhuset under nr 66. Då vid en rannsakning vid Valbo
härads ting 1665 om hans brorsons Erik Linnartsson Stålhandskes börd framlades en av
riddarhussekreteraren Samuel Kempensköld upprättad »slägtlinea», torde detta få anses som ett ytterligare bevis för att
ätten verkligen varit introducerad. Ävenledes må nämnas, att ätten Stålhandskes vapen i vår äldsta
vapenbok (av Keyser 1650) visar den svenska ättens vapenbild. Att tvisten mellan de båda ätterna om namn
och nummer aldrig blev avgjord, har säkerligen berott på att den svenska ätten ej långt därefter utdött.

Åtten är intagen i Schlegel-Klingspor, Den med sköldebrev förlänade men ej på riddarhuset introducerade
svenska adelns ättartavlor (1875). 


Tab. 1.
Anders; »bodde på Söder-
bo kronohemman».

Son:

Sven Andersson till Torpa
(i Segerstads sn, Skarab.?);
tillbytte sig av konung Gustaf
I 1555 8/3 Söderbo (nu
Mariedal) i Ova sn (Skarab.) mot
Sjöryd i Ås? sn (Skarab.) och
Näs i likan. sn, Vartofta härad
(Skarab.), vilka han erhållit
med sin hustru!l, vilket byte bekräftades av konung
Erik 15622; underskrev adelns trohetsförsäkran till 

konung Erik 15613; bevistade mönstringen med
Västgötafrälset 15634; adlad 1565 14/6; möjligen
samme Sven Andersson, som var ryttmästare
för en fana Västgöta ryttare under danska kriget
1566 och 1567 samt blev fången av danskarna sistn.
år 10/11; i slottsloven på Ålvsborg6 1572 24/3 ?1573
23/1 och på Gullbergs fästning 1573 11/11; levde 1582,
men var + 1586.   G. 1555 m. Brita Bengtsdotter,
som levde änka 1598, dotter av häradshövdingen
Bengt Pedersson (Svenske, nr 258) och Gyrith
Torstensdotter (Forstenasläkten, nr 2). Hon erhöll
i morgongåva Söderbo, vilket hon sålde 1596. 


Barn: -
Anders Svensson; sålde med moderns samtycke ... 

Nästa sida: -->