Den gamla kyrkan i R. är av sten och härrör från ca 1200. Den förlängdes mot väster troligen 1300 och mot öster under 1300-talets förra hälft samt välvdes i början av 1400-talet. Det nuvarande tresidiga koret byggdes 1638, och sakristian samt en korsarm i norr tillkom på 1730-talet. Kyrkan övergavs när den nya byggts och överlämnades 1907 till staten. Den förvaltas nu av Vitterhetsakademien. Interiören har rik, aldrig överkalkad valvdekor från 1400-talets början av Risingemästaren. Sydportalens järndörr från 1495 har den ursprungliga bemålningen rekonstruerad.
Den nya kyrkan är en treskeppig korskyrka av sten med torn och invändigt halvrunt, utvändigt tresidigt kor. Den är ritad av J.A. Hawerman och invigdes 1849. Altartavlan är målad av Pehr Hörberg 1809. Altarskåpet från 1500 fanns tidigare i den gamla kyrkan. Ortnamnet (1357 ecclesie Risinge) betyder 'risingarnas gård (by) eller bygd'. Inbyggarbeteckningen risingar utgår direkt eller indirekt från ris 'småskog'.
Källa: NE band 15, 1994; CD 2000.
Församlingen har medeltida ursprung. Mellan 1932 och 1952 var församlingen uppdelad i två kyrkobokföringsdistrikt: Risinge kbfd och Finspångs kbfd. Församlingen uppgick (namnändrades) 2013 i Finspångs församling.