Erik Gustafs far dog när han var ett år och modern när han var knappt fem. Han blev då fosterson hos sin halvsyster Catharina Olofsdotter, gift med smeden Carl Peter Skeppstedt i Borggård (HE029-3.3.1-2). Liksom denne blev Erik Gustaf själv sedan smed.

I åttaårsåldern, 1847, flyttade han till sin halvbror Anders i Kvarnfallet. Där stannade han sedan några år men återvände 1852 till Borggård och hamnade då hos sin foster(halv)bror Carl Gustaf Skeppstedt som f.ö. var en av faddrarna vid Erik Gustafs dop.
Vid 16 års ålder blev han dräng i "Gerdtorp" men kom tillbaka till Carl Gustaf igen året därpå.

1858 (19 år gammal) flyttade han till Dunkers församling. Det var först nu som han började kallas Skeppstedt i kyrkböckerna, tidigare hade husförhören enbart benämnd honom Olofsson. De ger honom inte heller uttryckligen status som fosterson (och det är f.ö. oklart om det var Carl Peter eller Carl Gustaf som i så fall var den formelle fosterfadern). Att han räknade sig till Skeppstedt-släkten vid det här laget är dock tydligt.

Erik Gustaf är inte spårad i Dunker. Han dyker dock upp vid Lotorps bruk i Risinge församling i början av 1860-talet och kallades nu "Mästersven" i husförhöret. Han hade också släppt namnet Olofsson och kallades nu enbart Skeppstedt. Christina kom från Finspång till Lotorp 1861. Kyrkböckerna anger inte var hon var född nånstans. Först långt senare anges det att hon kom från Rämmen i Värmland. Hon gifte sig med "smeddrängen" Erik Gustaf 1863-08-23. Strax därefter fick de en liten dotter.

1871 flyttade de till Lerbäck. Här blev Erik Gustaf först smed i Rönne och några år senare "valsv.arb." vid Skyllbergs Bruk.
Erik Gustaf dog här vid 45 års ålder och under 90-talet emigrerade sönerna successivt till Amerika. Vid sekelskiftet var bara Christina och yngste sonen kvar, men 1902 reste även de över till det nya landet. Christina var då 60 år.

Följande bilder på Christina är hämtade från Sörmlands museums fotosamlingar och tagen i början av 1900-talet.