Anders Magnus begav sig hemifrån för att tjäna som dräng i slutet av 1850-talet, vart är oklart. 1860 kom han från "S. By" till Rämninge, samtidigt som Klara också kom dit från Risinge församling. Klaras föräldrar var torparna Bengt Månsson och Johanna Nilsdotter från Larstorp på Hårketorps ägor.
Med första dottern på väg gifte de sig i slutet av maj 1863. Dottern dog ganska omgående, och de flyttade därefter till Anders Magnus föräldrar i Fränntorp. Här fick de en son 1865 och flyttade därefter till Ås i Sonstorp. Vid denna tiden börjar Anders Magnus kallas "arbetare" snarare än dräng i husförhören, så möjligtvis arbetade han vid bruket i Sonstorp.
1867 var man tillbaka hos föräldrarna igen. Här stannade man nu i två år och flyttade sedan till Finspång, där Anders Magnus blev "bruksarbetare" vid järnbruket.

I Finspång föddes de övriga barnen, och här stannade man seklet ut. Efterhand befordrades Anders Magnus till "förman" och "befallningsman", och i 1900 års folkräkning tituleras han "Bruk[s]förman". I husförhöret från 1896 är dock förmanstiteln överstruken och ersatt med texten "statdräng", och folkräkningen några år senare anger boplatsen till "Finspong Landtbruk". I nästa husförhör, 1896-1902, kallas han "butförman". Mot slutet verkar han ha arbetat på Metallverken i Finspång. Han tituleras först "fogde" och i dödsboken slutligen "järnarbetare".

Två av de senare barnen dog tidigt, och sonen Axel Theodor har i de sista husförhören och i folkräkningen epitetet "idiot". Efter att Klara dött 1901 i "Hjärtslag", bor Anders Magnus några år med sin yngsta dotter och sonen Axel Theodor. 1906, när han är 38 år, dör Axel Theodor och ungefär samtidigt flyttar Hulda Maria till Hällefors i Örebro län. Därefter bor Anders Magnus ensam. 1919 dör han, 82 år gammal, i "Åderförkalkning".