Nils Gunnarsson
Född 15** i Viby ?, Arboga landsförs
Son till Gunnar (HE639)
Boplats:
Barn:
• Gunnar (HE159)
född 159* - 161*
död 1651-11-27
 
• barn 2
 
 
 
• barn 3
 
 
 
• barn 4
 
 
 
Allmänt:
Enligt Ragnar Svedskog (HE004.1.1.2) finns Nils upptagen i 1596 års mantalslängd och var bonde i Viby. De äldsta mantalslängder från Arbogatrakten som går att hitta via Riksarkivet är från 1640-talet, så uppgiften har inte kunnat verifieras.

Hanssons bok innehåller ett avsnitt om gården Viby nr 3 som anger att:
"Den äldsta kända levde i slutet av 1500-talet och bar namnet Gunnar. Hans son levde i början av 1600-talet och var bonden Nils Gunnarsson i Viby. Fyra av hans barn äro kända. ...".

Kyrkböcker finns inte från denna tiden, så enda källan är nog förmodligen mantalslängden som Svedskog hänvisar till. Var Hansson fått sina uppgifter ifrån är okänt. Det framgår inte heller i boken vad de övriga tre barnen skulle ha hetat.

I Hanssons bok, kapitel VII om "Byliv och byorganisation i Arboga socken", berättas följande:

  Stängsel och broar var mången gång orsak till tvister mellan grannarna. En tragisk historia omtalar Åkerbo härads domböckers protokoll av den 16 sept. 1622. I Wiby var det tvist mellan grannarna om en bro, som den del ville flytta till en annan plats, och det var omöjligt att förlika grannarna. Därför bestämdes av "Konungz Maijestäts befallningsman Anders Håkansson", att syningsmännen i Åkerbo häradsnämnd skulle rannsaka om broflyttningen och förlika grannarna. När detta ärende var slutbehandlat, gick syningsmännen Wiby gatu tillbaka och började syna alla broar och täppor, som var inhägnade utefter gatorna och allmänningsvägen. Nu kom på tal Nils Gunnarssons täppa, som han olagligen hade inhägnat. Syningsmännen synade täppan och dömde, att den skulle nedhuggas, och gav grannarna lov, att hugga ned den, när de ville. Därpå åtskildes de. Dagen efter var nämndemannen Oluff Erichson ännu kvar i Wiby hos sin moder. Tillsammans med några av grannarna gav sig Oluff Erichson ner till täppan. Han red på ett ök, ty han ämnade sig vidare hem till Daal. När han kom ned till täppan, ropade han till sig Nils Gunnarsson att komma till honom, ty han ämnade tala med honom om täppan. Nils Gunnarsson skyndade sig hem och kallade ut allt sitt folk, både hustrun, mågen och dottern. Oluff Erichson steg av hästen och började hugga sönder täppan. Då sprang Nils Gunnarsson fram med en sköryxa och högg efter de närvarande med dessa ord: "Hugg intet min gärdzgård".

  Enligt egen uppgift menade han, att, om den skulle tagas ned, ville han göra det själv. Oluff Erichsson svarade: "Ästu icke lagh och rätt undergiffwen?". Nils Gunnarsson ställde mellan honom och gärdesgården. Oluff Erichson stötte då till honom med sin yxhammare på buken, sedan på armen och för det tredje på låret, så att blod syntes. Då sade Nils Gunnarsson till Oluf Erichson: "Stöter du mig och slår du mig?" Oluf Erichson svarade "Intet slog jag dig ännu, men nu vet jag icke vad du skall få".

  Därmed lyfte han yxan i högsta hugg, så att yxan flög av skaftet och föll till marken. Då det icke fanns någon, som kunde skilja dem ät, högg Nils Gunnarsson till Oluff Erichson i huvudet, så han "stalp steen dödh till jorden". Därefter sprang Nils Gunnarson tillbaka till sin gård.

  Vid rättegången måste Nils Gunnarsson bekänna och tillstå alltsammans. Två edsvurna vittnen hade stått nära och sett det hela. Det var Anders Persson i Wiby och Lasse Oolsson, en finsk dräng. Nils Persson vittnade detsamma. Han Hade stått på avstånd. Kyrkoherden i Arboga, Mäster Pär, vittnade skrifteligen, att strax efter att skadan hade skett, hade Nils Gunnarsson kommit till honom och visat sig. Han hade fått svåra hugg i huvudet. Vad kläderna angår, hade han två hål på sin skjorta så stora, att man kunde sticka tre fingrar igenom. Det ena hålet fanns på axeln. Det andra, något större var på sidan och där syntes blod. Det tredje hålet fanns på hans byxor vid låret.

  Nämnden rådgjorde med varandra. Därefter gav de tillkänna, att emedan Oluff Erichson var nämndeman och var lagligen ditsänd och kallad med de andra nämndemännen för att syna mellan parterna, så borde han njutit frid och säkerhet för sitt liv. Nils Gunnarsson hade kunnat undvika denna olycka, om han icke kommit med sin hustru, måg och dotter samt medtagit sköryxan och börjat träta med Oluff Eerson över det som nämnden hade beslutat. Gammalt hat, avund och träta rådde mellan grannarna för broars och täppors skull, därför hade befallningsmannen nödgats sända dit länsman med nämnden för att göra slut på bråket och åstakomma enighet.

  Oluff Eerson hade stannat kvar hos sin moder, när de andra drog bort. Där hade han druckit sig berusad och sedan velat uträtta det, som alla tillsammans bort göra.
  Men nämnden kunde icke fria Nils Gunnarssons liv, utan det han give liv för liv enligt Guds lag, Genesis 9. Exodus 21, Levit 24 och Sveriges lag, Dråpmålsbalken uti det 2.
  Dråparen är en gammal och ålderstigen man, släkten vill ha liv för liv och önskar icke böter. Eljest beder många för hans liv.
  "Men Nådhen heemställer mann höge Öfferhetene i händer att benådhe heller honom till lijffet straffa låtha.
  Att thetta såå i sanningh ähr, bekrafftar iagh Hans Dober under mitt egit och Åkerbo Herredetz Signete".

Hur det hela slutade, och om Nils verkligen blev avrättad, förtäljer inte Hansson.

Källor:

Senast ändrat: 2017-03-31