Erik Adolf lämnade hemmet i Skogaholm 1870 och blev dräng vid Hadebo Bruk. Han återvände till Skogaholms Bruk 1872 och var dräng där några år. Husförhöret där anger att han blev "Kasserad vid Beväringsmönstring 1875", och istället flyttade han då till Qvarnshammar i Godegårds församling.

Här träffade han Johanna Mathilda, och de gifte sig 1879-11-15. Nu började också Erik Adolf tituleras "Smältmästare" istället för dräng.

Året efter sonen Ivars födelse flyttade familjen till Stora Tuna i Dalarna, där Erik Adolf fortsatt sin bana som Smältare. Här föddes de två följande barnen.

I februari/mars 1887 emigrerade familjen till "Norrige". Via diverse sökningar på Internet går det att hitta att de bosatte sig i Fredrikshald och där fick ytterligare ett antal barn, bl.a. ett tvillingpar.

Familjen är funnen i Halden (=Fredrikshald?) vid folkräkningarna 1900 och 1910. År 1900 kallas Erik Adolf för "Lanchashire-smed". 1910 var han änkling och var (liksom flera av barnen) "Skofabriksarbeider" och Ellen Elisabeth skötte hemmet "i husmoder sted".