Nils dog 1708. Dödsboken säger inga datum eller ens månader, men han står bland de sista det året och säger att han blev 53 år.
Sonen Nils ärvde först gården, men efter hans död 1720 blev det Anders med sin familj som tog över.

Ryssnäsboken 1939:
"Nils Nilson skulle enligt traditionen ha företagit långa knalleresor. Hans vägar skulle ha gått ända bort till Ryssland. En gång skulle han ha fått ge sig iväg hem mycket fort och for då över isen nedbäddad i ett halmlass. Detta skulle ha hänt när Borås brann 1681, varför berätterskan trodde att han haft hus i staden som han var orolig för."

Hustrun Märtha var kusin till Nils. Märthas far var Anders Jönsson från Riddarebo mellan Bosjön och Västersjön. Han blev 94 år gammal, men var ända in i ålderns höst klar i tankarna. Ett par år före sin död berättar han för Nils Hufwedsson Dahl om hur Borås kom till och blev därför för all framtid känd som en "gammal och språksam gubbe", ty så kallades han i Dahls bok "Boerosia". Sonen Nils övertog gården 1712 och gifte sig, men dog redan 1720. Hustrun gifte om sig i Viared. De hade inga barn. Dottern Anna var gift i Stora Bosnäs och hennes efterkommande bodde kvar i den trakten.

Historien om resan över isen gav upphov till släktens vapensköld. Vapensköldens hästhuvud med örnfjädrar hänsyftar på att Ryssnäs var kronorusthåll under Wrangelska ryttarregementet. Handelsresorna på 1600-talet vilar på de unika stadsprivilegier som Borås erhöll av Gustav II Adolf enl brev av 25 maj 1622 - "att handla var de ville, bara de förtullade varorna i Borås".

Se också www.gunnarklang.se