Johannes Pettersson var bonde i L. Bosnäs och ägde 1/6 mtl. Hans hustru var bondedotter från Ödegärde. Johannes syskon var mycket äldre än han och systern gifte sig redan när Johannes var 8 år och övertog föräldrarnas gård. Därför fick han köpa sig en gård och på denna odlade han och bröt ny mark. För sin oldingsflit erhöll han 1830 i Seglora kyrka en silverkalk.

Rysnäsboken 1939: Hans gudsfruktan gick åtskilligt över det vanliga måttet. Vid ett husförhör i Riddarebo, då prästen frågade, hurudant det sedliga tillståndet i Bosnär rote var, upplystes det, att ungdomen ofta höll lekstugor. Prästen sade: "Det kan vi ju inte fjörbjuda dem, men rotemannen får gå och tillse, att allt går ordentligt till." Då svarade Johannes, som var roteman: "Vad annat pastorn ber mig, men det kan jag inte göra".

Kerstins släkt var till stor del från Mark. Hennes farfars far bodde i Kinnabacka och hette Håkan Persson. Dennes son Per flyttade till Ödegärde, där han gifte sig med nämndeman Lars Karlssons dotter Britta. Deras son Lars Persson hämtade sin brud från Hungershult.