Citat ur Hulta, Gamla Ulricehamnsvägen och Gårdarna, Hulta Mellomgårdem HM9:

"Där Hulta Sjukhem idag ligger låg denna gård. Hans-Petter Larsson ägde gården vid skiftet 1853 och enligt protokollet fick han flytta till denna plats. Här fanns 1823 en äng som kallades Rudet och i ena hörnet låg ett torp. Kanske bodde Hans-Petter där redan före skiftet. Hans-Petter är den som get namn åt släkten Hansson på Hulta.

Denna gård är också en av de två Hultagårdar som mer än de andra kan sägas vara stamgårdar. Av Hans-Petter och hustrun Anna Catharinas åtta barn bosatte sig fyra på Hulta. Emil var den som tog över gården efter sin far 1879. Han gifte sig med Clara Larsdotter från HV7.

Av deras åtta barn, som uppnådde vuxen ålder, bosatte sig fyra på Hulta, en i Kyllared och två i Trandared. endast Hjalmar flyttade från bygden och blev slaktare i Göteborg. Det märkliga är att alla sju som blev kvar i trakten kom på ett eller annat sätt att hamna inom trädgårdsnäringen.

Lars-Gustav som var äldst, köpte sin morfars gård HV 7. Detta var 1904 och enligt boken "Svenska trädgårdar" startade han sedan samma år sitt trädgårdsmästeri.

Andra barnet, Ivar fick stycka från en bit av föräldragården och bosatte sig där. Även han startade ett trädgårdsmästeri. Se HM 10.

Tredje barnet, Arvid, jobbade som dräng på Trandared Östergården och gifte sig med dottern på gården, Alma. Deras söner Gösta och Mats startade på 1930-talet en handelsträdgård på gården. Trädgården flyttade på 1950-talet till Tån på Hulta.

Emil och Claras döttrar, Anna, Elin och Hulda gifte sig med var sin trädgårdsmästare. Anna med Sven Pettersson på HÖ 2, Elin med Hadar Svensson på Trandared Södergården och Hulda med Vitalis Samuelsson i Kyllängen.

När fadern avled 1923 övertog yngste sonen Johan gården och den trädgård som Emil startat.

Emil var en ordentlig man. Ett exempel på det var att han var noga med att allén fram till gården skulle vara välkrattad. Delar av allén kan man ännu se i väster om Hulta sjukhem där vägen svänger ner mot kransmossen. han var också en så kallad periodsupare. en uppgift säger att han skulle ha haft en spritbutik i stan, någonstans vid Allégården. Han gjorde också resor till Göteborg för att handla med brännvin. Vid en sådan resa berättas det att han hade med sig en av döttrarna. För att inte flickan skulle komma bort medan han gjorde affärer, så ställde han helt enkelt en upp och nedvänd tunna över henne.

Vid sin död 1923 lämnade han 57.000 kronor efter sig. En ansenlig summa för en hemmansägare på Hulta på den tiden. Hustrun Clara var en företagsam kvinna, hon hade en stor del i makens förmögenhet. Hon vävde och sålde bland annat handdukar. När det var slakt tog Clara hand om kalvbrässet och sålde det till Arvid Sprakarn."