De var först lantbrukare på Hallatorp, hustruns föräldrahem, men flyttade 1886 till Viared och övertog en del av hans fars gård. Där byggdes då nya hus.
Hans mesta tid upptogs dock av kommunala uppdrag. Han var ordförande i kommunalnämnden 1876-1904, ordförande i kommunalstämman 1896-1916, ordförande i fattigvårdsstyrelsen 1892-1904 och dessutom landstingsman 1908-1911. Han erhöll 1917 Kungliga Patriotiska sällskapets stora guldmedalj. Även i lasarettsdirektionen var han med och fick genomföra att orglar inköptes till avdelningarna, så att där kunde hållas små andaktsstunder för de sjuka. När Viareds missionsförsamling bildas 1877 blev han dess ledare och i många år ordförande. Han var församlingens föreståndare tills han dog.