Trufvids föräldrar dog hastigt 1821. Modern i samband med födseln av ett tvillingpar. Efter försäljningen av gården fanns inte mycket pengar kvar och barnen skingrades till olika släktingar. Trufvid var endast 8 år och växte upp hos sin faster Kjerstin Jacobsdotter, gift med Bengt Samuelsson, på Råshult Norrgård.

1829, vid 16 års ålder, började Trufvid arbeta som dräng på olika gårdar, först 1829-30 på Sälhult Västergård, 1830-31 på Stockanäs. 1831 flyttade han till Värpeshult Söregård där han började arbeta som "salpetersjudare", ett arbete som innebar utvinning av salpeter ur gårdarnas urinrika lagårdsjord. I husförhöret noteras "sjudare i Södermanland. 33, utan tjänst". Antagligen var arbetet säsongsartat och innebar att man reste runt till olika gårdar och arbetade kort tid på varje plats. 1833 flyttar han tillbaka till Råshult Norrgård, men fortfarande finns noteringen salpetersjudare för honom. 1834 flyttar han till Björnlunda församling i Södermanland och 1835 till Stockholm. Tiden i Stockholm är ej spårad i kyrkoböckerna.

Elva år senare, 1846 flyttar han tillbaka till Småland (Sälhult Västergård igen), nu med namnet Holmquist och titeln "vaktmästare".

Trufvid och Elin gifte sig 1848. Elin var tidigare gift med John/Jon Svensson och hade med honom två söner, Johan och Gustaf. De hade drivit gästgiveri i Lindhult och Trufvid fortsatte som gästgivare. Det är oklart om gästgiveriet drev i egen regi eller i samarbete med andra personer i Lindhult. Själva Lindhults Gästgiveri verkar ha bebotts av en Olof Persson och hans hustru Lissa Jönsdotter. När John/Jon dog ärvdes hans del i gästgiveriet i tre lika delar av Elin och de båda sönerna Johan och Gustaf. Elin gav sin andel till Trufvid. Han var också delägare i "Lindhults kvarnar och såg", Enligt information i dokument från Lennart Holmquist, sålde Trufvid och hans barn egendomar den 29 november 1873 till danska medborgare. Exakt vilken denna egendom skulle ha varit är oklart, men troligtvis var det gästgiverirörelsen. 1883 ger han sin andel i kvarnen och sågen som gåva till sonen Jonas, som varit blind sedan nioårsåldern:

"GÅFVOBREV: För att i den ringa mon jag detta kan, i ekonomiskt hänseende, lindra denna olycka, som inträffat min son Jonas, som sedan sitt nionde år varit blind, så vill jag härmed som gåfva till honom med varm hand gifva min ägande åttondel uti Lindhults kvarnar och såg. T. Holmquist. Fader".

Han tituleras i detta sammanhang fortfarande som gästgivare. Vid sin död anges han som "Qvarnegare". Efter Trufvids död bor Jonas kvar vid Lindhults kvarn.

Trufvid är den förste i denna släkt som tog namnet Holmquist. Även hans bröder och styvsönerna Johan och Gustaf tog detta namn. Troligtvis fanns även andra personer i Sverige som tog detta namn vid ungefär samma tid, eftersom det finns många samtida Holmquist/Holmqvist.

Hela 4 av barnen emigrerade efter hand till USA. Likaså emigrerade Trufvids syvson Johan och, efter några år, alla hans barn. Det är anmärkningsvärt eftersom familjen förmodligen var förhållandevis välbeställd och inte verkar ha drabbats av stor fattigdom. Uppenbarligen fanns ett visst mått av äventyrslust i generna och man hjälpte säkert varandra att finna boplats och arbete i USA. De flesta hamnade i svenskbygderna runt Chicago.